Ibland undrar man bara hur en träning kan vara så upp och ner. 

Igår galopperade vi i skogen lång låg och ett behagligt tempo. 

Idag var ridhuset ledigt så vi passade på att rida där. Börjar jogga igång och hon kändes loj, lång, svajig. Så jag tänkte; övergångar är det enda som gäller. Men så blev hon typ bara värre och värre hela passet. Blev alert men svajig och krokig. :) 

Vi kämpade på och efter ca 30 min tänker jag att nu ska jag bara skritta lite och sen trava ned och skritta hem. Det blir inte bättre än såhär idag helt enkelt. Då händer det, Caysa samlar sig och sätter sånt tryck i traven att jag var tvungen att testa lite öppna och sluta innan jag skrittar hem. 

Och så känns de så himla fina. Så tråkigt arbete lönar sig alltid, bara man är envis och gör det väl! :) 

Så ja det var ju kul att få avsluta bra :)  

I morgon ska vi in i ridhuset igen, galopp jobb.. :)