Fredagen står och knackar på dörren, och frågar om den kan få komma in. Jag stirrar på den genom nyckelhålet och tänker efter ett par minuter. Jag ber fredagen ge mig några torsdagsminuter till. Jag sätter mig på golvet och ser Stockholm passera som i en kortfilm. Jag låter mina händer torka bort mina tårar som tränger sig fram.
Efter en stund samlar jag mig, jag reser mig upp från golvet, sträcker på mig och skiner starkare än solen. Öppnar sakta dörren och välkomnar fredagen med en värmande och övertygande kram om att det kommer blir bra det här.
Idag känns allt overkligt. Idag åt jag sista lunchen på jobbet. Vi ska skrubba Hannas lägenhet ikväll. Vi ska färdigställa allt inför flyttfredagen. Jag är fortsatt förbryllad över hur man kan känna sig såhär. Att man är överlycklig och den mest ledsna personen som finns.
Under min första tid hemma i simontorp så ska jag göra mitt rum fint, mitt gamla fina rum. Jag ska lära olle alla hyss jag kan. Jag ska rida och motionera. Jag ska börja mitt skogsmulle liv igen. Jag kan inte sluta längta! Det ska bli så sjukt jävla bra det här. Jag vet det!
-e
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar