Fantastiska onsdagar. För visst är de väl onsdag? Jag har hursomhelst spenderat min förmiddag i Hanna säng - en favorit i repris hade man kunnat säga. Jag har ätit matrester och varit ute med hundarna. Godiset är slut. Det godiset jag handlade igår. Jag hatar när jag ska köpa smågodis, jag fyller lixom alltid påsen. Jag kan verkligen inte behärskaa mig när jag står där och ska försöka bestämma mig för vilken godis jag vill ha? -Jag vill ju ha alla!?

Idag är det 9 dagar kvar tills jag flyttar hem. Hem till varma personliga simontorp. Det skär lite i hjärtat varje gång jag tänker på att jag ska flytta ifrån dehär. Ni vet, känslan när man tappar en kniv på golvet och man står helt blixstilla och hoppas att den inte landar på foten. got it? -Så känns det varje gång jag tänker på att jag inte kommer skrika åt alla idioter som kör på e4an i sthlm. Eller det ska faktiskt blir mest skönt att slippa det.

Jag fäller en tår när jag sitter här i Hannas lägenhet och tänker att om lite mer än en vecka kommer hon inte komma hem till mig efter jobbet, vi kommer inte kunna kolla på dåliga filmer sent på kvällen så jag somnar. Vi kommer inte kunna gå ut med hundarna tillsammans. Vi kommer inte åka till jobbet tillsammans. Vi kommer inte laga mat ihop, eller jag kommer inte laga mat åt henne medans hon typ dukar eller sitter vid sin dator. vi kommer inte kunna dricka flera flaskor vin en fredag bara för att vi vill sjunga och skratta åt allt. Och det är allt som jag delar med Hanna som känns sådär hjärtskärande. Och jag tänker inte ljuga, Hanna är den jag kommer sakna allra mest när jag flyttar hem. Hon är min klippa i stormen.

Missförstå mig inte - för när jag sedan vänder tanken till att jag ska flytta hem till simontorp. Varma personliga småland. Blir jag glödhet i hjärtat och hade helst flyttat igår! Så medans mina tårar forsar ur ögonen och min mun ler större än någonsin känner jag mig en aning splittrad just nu.