Hej!
Jag vet att du säkert tycker att detta är väldigt dålig idé, och jag förstår det. Jag vill bara säga det som står här nedanför. Det är allt jag har att säga, sen kan du återgå till det du höll på med. Inget av det som står i detta brevet är något du inte redan vet. Jag vet att du vet allt som står här, för du känner mig. Däremot behöver jag veta att detta är det du vet, och att du inte tror saker som inte stämmer.
Om det går en dag som jag inte tänker på dig så har väldigt svårt för att glädjas åt det. Istället ifrågasätter jag hur det var möjligt. Då vi har gått igenom så mycket, har jag svårt att se vad i min vardag som inte skulle påminna mig om dig. Jag vet inte om du har gått vidare i livet, jag vet att jag fortfarande försöker. Du – är något jag jobbar med varje dag.
Till en början var du bara en rolig grej för mig, eller jag önskade att du var det. Jag önskade från första stund att de känslor jag fick inom mig bara var ruset ifrån jakten efter dig – ruset ifrån att känna mig omtyckt. För var det inte det vi handlade om? Vi gav och vi fick tillbaka, precis vad det ska vara - kärlek. Vi hade längtan åt varandra, längtan av att ge och att ta. Vår längtan var i total balans. Ju längre tid det gick insåg jag att det inte var något som skulle gå över.Jag blev rädd, jag undvek dig och du accepterade det och undvek mig- ge och ta.
Tiden gick och jag började sakta inse att du var med mig varje dag. Det var dig jag tänkte på, det var dig jag jämförde andra med. Känslan jag fick av vår längtan jämfördes men inget kunde väga upp till det vi hade. Jag hittade dig, och du fann mig, som vanligt i rätt tidpunkt. Du gav mig mitt rus och jag ville ha mer. Du gav mig allt, och vi hade det bra. I min fantasi fanns det inget stopp för vad vi hade. Trots det, så befann vi oss på olika platser och det blev för påfrestande att inte kunna få vad vi ville.
Rädslan över att förlora varandra tog över och vann. Rädslan av låta oss själva leva i vår lycka tog över och lämnade mig kvar här. Men du är inte den enda som kan låta mig återfå den. Jag har nu förstått att livet är mer än din största kärlek. Hur mycket jag än hatar det så vet jag att du är den som alltid kommer bli förlåten i mina ögon. Till dess så jobbar jag med att inte jämföra min fantasi om dig med andra. För det är allt jag har kvar, min fantasi om dig. Den finaste någon kan föreställa sig. Du var aldrig en rolig grej, du var det som varje människa söker efter varje dag.
Så till sist vill jag säga tack för att du läste det. Jag hoppas att det bara var bekräftelsen som jag utlovade i början. Jag hoppas att du tänker på mig ibland och jag hoppas att du lever livet så bra som bara du kan och att du låter alla dina vänner följa med på åkturen.
-Elin Thörnblad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar