Playing: The red jumpsuit apparatus - Face down(acoustic)
I helgen hände det något väldigt oväntat faktiskt. Jag fick ett meddelande som löd "jag tycker du kan lämna stockholm bakom dig när du väl kommer hem" .
Först blev jag bara chockad, jag blev förvånad att du ens kunde forma den meningen till mig. Hur du kunde säga något så känslokallt och elakt till mig. Jag förstod aldrig riktigt vad jag hade gjort för att förtjäna ett meddelande av dig som säger med andra ord att "Elin, jag tycker du ska lämna ditt liv bakom dig om du ska komma hem". Ingenting i den meningen är rättvist. Jag känner mig sjukt sviken av någon som jag trodde var glad för min skull. Någon jag trodde var min vän som skulle stå bakom mig i ur och skur, någon jag hade förtroende för, någon jag har delat mycket med, någon jag kände att jag inte ville förlora. Någon som jag har stöttat, någon jag har gjort allt som står i min makt för att kunna stå vid din sida genom denna tiden av ditt liv. Allt detta har nu ändrats, du ändrade allt detta i en enda mening. Jag tänker inte känna mig som boven i det här. Det är du som är boven i det här, det är du som har förlorat en nära vän. Det är du själv, ditt egna ego som ställt till det för dig.
Jag sa även till dig för över en vecka sen att jag skulle vara hemma hela helgen (att jag skulle vara hästvakt!), det är bara att komma förbi. Du visste innan jag åkte hem att jag skulle ha med mig mina vänner. Och jag bjöd in dig, och ändå var det inte tillräckligt. Du ville inte komma och träffa mig och mina vänner, du ville träffa mig. Men du ville inte komma till mig för att dina andra vänner inte kände för det? Så då är min fråga hur mycket ville du träffa mig? Och hur mycket ville du bara få det bekräftat att du var välkommen? Eller hur mycket tyckte dina vänner att jag inte var värt det? Återigen för att jag inte lämnade mitt liv bakom mig? Hör du hur det låter?
Jag var tvungen att få ur mig det här. Du får tycka vad du vill om det. Men tänk efter innan du skäller ut mig. Vem var det som valde denna vägen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar