När han smsar mig och säger att han verkligen vill träffa mig, skiner jag upp från insidan. Men ögonblick är alltid kortvariga. Jag föreställer mig att han säger det till mig men den han egentligen säger det till vill inte träffa honom. Hon ser förbi honom och behöver honom inte nu. Han behöver mig för han kan inte få henne. Jag distrarhera honom. Jag får honom att känna sig varm, jag stillar hans smärta. När han är med mig blir han inte jagad av tankar om henne. Jag kan för ett ögonblick ta smärtan ifrån honom, men ögonblick är alltid kortvariga. Han kan såra mig. När han har kommit över henne behöver han inte mig längre. Jag är umbärlig han är krossad. Det är såhär en orättvis värld fungerar.
Han behöver mig. Jag vill ha honom. Alla vill känna sig behövliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar